Här är min extrema närbild som jag ännu inte visat. Den föreställer då Helena som ler lite finurligt. Jag har tagit den i normalperspektiv fast lite på sidan då jag bara vill få med en liten del av ansiktet. Det var ganska så svårt att försöka ta så mycket närmre, då systemkameran som jag använde mig utav tappade skärpan väldigt fort ju närmre man kom. Sådant som jag kanske lär mig med tiden. Så det här avståndet fick duga helt enkelt. Jag är ändå skapligt nöjd, just för att det är sådant fokus på ansiktet och inte det runt omkring. Även fast dem är svartvit så ser man tydligt det där lilla leendet, vilket gör att bilden inte blir så sorgsen som ofta svartvita bilder kan uppfattas som.
|
Bra!
SvaraRadera